Ensam, men ändå inte.....
Det är en konstig känsla det här...Jag känner mig ensam, men ändå så vet jag att jag har Robin och sådär..Men det jag menar är att jag mer eller mindre känner mig ensam, familjemässigt liksom...Jag har både en mamma och en pappa. Men min pappa, som för övrigt fortfarande bor i stockholm, han ringer aldrig till mig. Jag vet att jag kanske låter som värsta snorungen som gnäller, men det vore faktiskt trevligt om man kunde få ett telefonsamtal en dag där han bara ville kolla läget, fråga hur jag mår...Inte jag som ska behöva ringa varje gång. Jag vet att han inte är nöjd med en del val jag gjort i livet, men det är ändå mitt liv och han borde inte tycka mindre om mig bara därför. Men vad vet jag, inte jag som är förälder...
Sen min mamma...Jag vet att hon ställer upp för mig 10000%, utan tvekan..Men samtidigt blir det en annan sak när hon inte bor i stockholm. Ska man träffas blir det liksom värsta projektet. Men där är den största skillnaden ändå att jag pratar med min mamma nästan dagligen, och att hon faktiskt ringer till mig emellanåt också.
Jag tror att det kan vara svårt för någon som inte varit där att kunna förstå.
Om man ska ta ett exempel: Robin, han bor 5 minuter ifrån sin mamma och kan träffa henne när som helst, det gör att han inte förstår mig, utan bara säger: Men du har ju mig...Och ja visst har jag det, och det är jag extremt tacksam för, men det är inte det jag menar....
Som sagt så tror jag att det är väldigt svårt för någon som inte vart där att förstå....Men hur som helst...Jag får väl bara acceptera läget..Tror jag bara är inne i en jobbig period just nu, men att jag kommer över det snart..
Well, nu har jag ventilerat klart...Tror jag...Tänkte skriva ett lite mer positivt inlägg lite senare =)
Ta hand om er, och era nära och kära. Ni kommer nog ångra er annars!
XOXO
Sen min mamma...Jag vet att hon ställer upp för mig 10000%, utan tvekan..Men samtidigt blir det en annan sak när hon inte bor i stockholm. Ska man träffas blir det liksom värsta projektet. Men där är den största skillnaden ändå att jag pratar med min mamma nästan dagligen, och att hon faktiskt ringer till mig emellanåt också.
Jag tror att det kan vara svårt för någon som inte varit där att kunna förstå.
Om man ska ta ett exempel: Robin, han bor 5 minuter ifrån sin mamma och kan träffa henne när som helst, det gör att han inte förstår mig, utan bara säger: Men du har ju mig...Och ja visst har jag det, och det är jag extremt tacksam för, men det är inte det jag menar....
Som sagt så tror jag att det är väldigt svårt för någon som inte vart där att förstå....Men hur som helst...Jag får väl bara acceptera läget..Tror jag bara är inne i en jobbig period just nu, men att jag kommer över det snart..
Well, nu har jag ventilerat klart...Tror jag...Tänkte skriva ett lite mer positivt inlägg lite senare =)
Ta hand om er, och era nära och kära. Ni kommer nog ångra er annars!
XOXO
Kommentarer
Postat av: Mamma
Du vet att jag alltid tänker på dig hjärtat:o)
Ses nästa Lördag
Mamma
aka
"Påskharen"
Trackback
